Nyklippt nos i Katrineholm

Idag har vi varit hos Heta Hundars hunddagis i Katrineholm och fått hjälp med Chalis nosklippning. Så här söt blev han.

Hundmöte på baksidan

Vid morgonrastningen blev det ett riktigt hundmöte. Vi fick träffa en bordercollie som var mest intresserad av att jaga kottar, en vänligt shih tzu, en överglad flat coated retriever och en äldre havanais-dam som inte ville hälsa. Chali var i sitt esse, kan jag tala om. Men när flatten glatt skällde till blev Chali rädd och ville springa hem. Jag lyfte upp honom. Förmodligen fel, men jag var rädd att han skulle sticka ifrån mig i upphetsningen. Till slut gick vi i alla fall nöjda och glada hem till matskål och morgonkaffe.

Hemma igen

Hemma igen efter jag vet inte hur många veckor på landet. Varken Chali eller jag kände igen oss. Gick runt och nosade båda två :-) Chali kräktes (som vanligt) i bilen. Men det tar jag med ro. Synd om honom förstås, men han verkar komma över det snabbt. Man får vara med om en hel del äckliga saker när man har hund. Glad så länge det bara är lite hundmat som kommer upp. Har varit med om en del annat under sommaren, ska inte nämna vad...

Nu har vi en del att göra. Måste hitta en bra hundfrisör och få hjälp med att raka Chalis nos. Vågar mig inte på den manövern själv ännu. Inser dock att jag måste lära mig så småningom.


Med nyrakad nos på landet i början av juli. Tack Maria på Heta Hundars hunddagis för hjälpen.



Min lilla hund

Så här ser han ut Lohamras What a wonderful world, kallad Chali. Namnet var klart redan vid hämtning, skulle bli "Charlie". Men så tänkte jag; han är ju ändå kines, så namnet ska naturligtvis stavas Chali. Man gör ju allt för att vara originell ;-)

Behovet av barnen

Längtar efter barnen och barnbarnen. Behöver en viss "dos" regelbundet för att må bra. Nu har det varit alltför länge sedan jag fick gosa, men i fredags fanns det äntligen tid för ett visit i Sjöstaden. Och igår kom Årstaborna på besök och fikade. Nu mår jag bättre. Känner mig helare.

Glad goding i farmors fåtölj

Inne i bubblan

Samtal hos Carin idag. Det var välbehövligt. Nu äntligen kom tårarna. Allt står liksom stilla just nu. Går mest i mina egna tankar. Vandrar sakta. Det är skönt. Mamma finns i mig på något sätt men kommer så småningom att lämna utrymme för annat. Det blir en frihet också.

När mamma är död

Mamma dog tisdagen den 5 april vid 6-tiden på morgonen. Det var väntat och ändå inte. Gråter inte men hjärtat slår hårt i bröstet när vi går in för att se henne för sista gången. Min mamma. Sista gången. Mer ofattbart än sorgligt. Och tomt. Ja, det har ju varit tomt länge. Sedan två år tillbaka, då hon fick stroken och personligheten och fattningsförmågan förändrades. Jag minns i somras, i augusti, när vi planterat växter i Björkvik. Då kom tanken plötsligt; jag skulle väl ringa och berätta för mamma. Nej, det går ju inte, hon förstår inte riktigt och att kommunicera per telefon blir ändå svårare. Men nu, nu är det slut och hon finns inte mer. Jag är äldst nu, det kommer närmare, tänker mycket på det.