Inne i bubblan

Samtal hos Carin idag. Det var välbehövligt. Nu äntligen kom tårarna. Allt står liksom stilla just nu. Går mest i mina egna tankar. Vandrar sakta. Det är skönt. Mamma finns i mig på något sätt men kommer så småningom att lämna utrymme för annat. Det blir en frihet också.

När mamma är död

Mamma dog tisdagen den 5 april vid 6-tiden på morgonen. Det var väntat och ändå inte. Gråter inte men hjärtat slår hårt i bröstet när vi går in för att se henne för sista gången. Min mamma. Sista gången. Mer ofattbart än sorgligt. Och tomt. Ja, det har ju varit tomt länge. Sedan två år tillbaka, då hon fick stroken och personligheten och fattningsförmågan förändrades. Jag minns i somras, i augusti, när vi planterat växter i Björkvik. Då kom tanken plötsligt; jag skulle väl ringa och berätta för mamma. Nej, det går ju inte, hon förstår inte riktigt och att kommunicera per telefon blir ändå svårare. Men nu, nu är det slut och hon finns inte mer. Jag är äldst nu, det kommer närmare, tänker mycket på det.