Nyklippt nos i Katrineholm

Idag har vi varit hos Heta Hundars hunddagis i Katrineholm och fått hjälp med Chalis nosklippning. Så här söt blev han.

Hundmöte på baksidan

Vid morgonrastningen blev det ett riktigt hundmöte. Vi fick träffa en bordercollie som var mest intresserad av att jaga kottar, en vänligt shih tzu, en överglad flat coated retriever och en äldre havanais-dam som inte ville hälsa. Chali var i sitt esse, kan jag tala om. Men när flatten glatt skällde till blev Chali rädd och ville springa hem. Jag lyfte upp honom. Förmodligen fel, men jag var rädd att han skulle sticka ifrån mig i upphetsningen. Till slut gick vi i alla fall nöjda och glada hem till matskål och morgonkaffe.

Hemma igen

Hemma igen efter jag vet inte hur många veckor på landet. Varken Chali eller jag kände igen oss. Gick runt och nosade båda två :-) Chali kräktes (som vanligt) i bilen. Men det tar jag med ro. Synd om honom förstås, men han verkar komma över det snabbt. Man får vara med om en hel del äckliga saker när man har hund. Glad så länge det bara är lite hundmat som kommer upp. Har varit med om en del annat under sommaren, ska inte nämna vad...

Nu har vi en del att göra. Måste hitta en bra hundfrisör och få hjälp med att raka Chalis nos. Vågar mig inte på den manövern själv ännu. Inser dock att jag måste lära mig så småningom.


Med nyrakad nos på landet i början av juli. Tack Maria på Heta Hundars hunddagis för hjälpen.



Min lilla hund

Så här ser han ut Lohamras What a wonderful world, kallad Chali. Namnet var klart redan vid hämtning, skulle bli "Charlie". Men så tänkte jag; han är ju ändå kines, så namnet ska naturligtvis stavas Chali. Man gör ju allt för att vara originell ;-)

Behovet av barnen

Längtar efter barnen och barnbarnen. Behöver en viss "dos" regelbundet för att må bra. Nu har det varit alltför länge sedan jag fick gosa, men i fredags fanns det äntligen tid för ett visit i Sjöstaden. Och igår kom Årstaborna på besök och fikade. Nu mår jag bättre. Känner mig helare.

Glad goding i farmors fåtölj

Inne i bubblan

Samtal hos Carin idag. Det var välbehövligt. Nu äntligen kom tårarna. Allt står liksom stilla just nu. Går mest i mina egna tankar. Vandrar sakta. Det är skönt. Mamma finns i mig på något sätt men kommer så småningom att lämna utrymme för annat. Det blir en frihet också.

När mamma är död

Mamma dog tisdagen den 5 april vid 6-tiden på morgonen. Det var väntat och ändå inte. Gråter inte men hjärtat slår hårt i bröstet när vi går in för att se henne för sista gången. Min mamma. Sista gången. Mer ofattbart än sorgligt. Och tomt. Ja, det har ju varit tomt länge. Sedan två år tillbaka, då hon fick stroken och personligheten och fattningsförmågan förändrades. Jag minns i somras, i augusti, när vi planterat växter i Björkvik. Då kom tanken plötsligt; jag skulle väl ringa och berätta för mamma. Nej, det går ju inte, hon förstår inte riktigt och att kommunicera per telefon blir ändå svårare. Men nu, nu är det slut och hon finns inte mer. Jag är äldst nu, det kommer närmare, tänker mycket på det.

Barnbarnsgos med mera

Igår fick jag äntligen tid och ork att ta mig till Årsta för att träffa Oscar och Agnes. Med tanke på att det tar ca 45 minuter att ta sig från Västra Skogen till Årsta med kollektiva färdmedel så är det märkligt att jag inte kommit iväg tidigare. Nu var det i alla fall akut, måste få hålla i och lukta på dom, det kändes som länge sen.  Oscar var trött och febrig och ville tydligt vara ifred, och om någon skulle vara nära så var det mamma och pappa. Farmor gjorde sig icke besvär. Men det får jag acceptera. Brukar få tjyvhålla den lilla spelemannen annars också, för att få pussa på honom. Han brukar slingra sig som en ål. Fick dock mitt lystmäte med Agnes, hon kan ju inte gå någonstans ännu :-)

Idag har det varit arbetsdag i Väsby på förmiddagen. Bengt och jag åt lunch på en restaurang med något slags asiatiskt stuk nere vid stationen innan jag tog pendeln hem. Trist att så många lunchkrogar serverar så dålig mat. Ja, jag är ofta kritisk till den mat som lunchkrogar tillhandahåller, med rätta tycker jag. Alltför stora portioner som man tror att kocken tappat saltkaret i. Slöseri med mat som kastas och hälsovådligt med allt detta salt. Så i eftermiddag tog jag mig i kragen och lagade lasange på mor Annas vis. Den räcker till lunchlåda nästa vecka också. Eftersom jag är så kritiskt till restaurangmaten vill jag helst alltid äta hemlagat till lunch. Men ibland orkar jag bara inte laga något så till slut är det tomt i frysen. Men jag är ju en duktig flicka så jag borde ju...

Runt Råstasjön, Tobbes pasta och film

Idag gick vi runt Råstasjön, det var en strålande vinterdag och trängsel på promenadvägen. Hemifrån och tillbaka blev det 15609 steg. När vi kom hem lagade jag Tobbes berömda pasta med kokt skinka, gröna ärter och grädde. Mums! Sedan blev det en dvd-film som vi lånat av Henrik och Ingela; Tarantinos Inglourious Basterds. Mycket bra film.

Skam den som ger sig

Nu har jag äntligen lärt mig exportera bilder från min nya mobiltelefon till datorn. Sånt kräver, för min del, tid, ork och lust. Nu gav jag mig den på att själv klura ut hur man gör för att slippa ringa supporten. Måste genast testa med en nytagen bild. Så här såg det ut från mitt sovrumsfönster idag på förmiddagen.

Fredagsunderhållning?

Såg Skavlan igår. Det brukar för det mesta vara intressant, med spännande gäster. Man kan frysa till is av spänning men igår var det bara obehag som fick mig att stelna till. Först kom Janne Josefsson och jag förstod egentligen aldrig vad intervjun med honom gick ut på. Svenska gästarbetare i Norge som blir utnyttjade av arbetsgivarna? Men det blev mest flams runt det ämnet. Men sen... Sen kom den norska komikern Pernille Sörensen, som tydligen gjort stor succé i Norge med sina imitationer av Mette Marit. Tittarna fick sig ett litet smakprov till livs. Jag tyckte inte det var kul! Men att göra sig rolig på andras bekostnad har jag ju aldrig gillat. Kan vara kul om det görs med finess, men det här tyckte jag bara var plumpt, nästan pinsamt. Vid intervjun påminde Pernille Sörensen mig bara och endast om en person. Skolgårdens värsta mobbare. Drottningen som man aldrig fick ifrågasätta, aldrig fick säga emot. Pernille Sörensen fnissade och blinkade och det var Mette Marit hit och Mette Marit dit. Nu passar vi på att göra oss så roliga vi bara kan över Mette Marit, den lilla tokan. Sedan var det dags för Malena Ernman. Till min stora förvåning verkade hon snabbt bli "smittad" av mobbarstämningen i studion och nickar och blinkar till Pernille. Den stackars Mette Marit kom på tapeten igen, fniss, fniss. Blink, blink. Men kanske är jag "överkänslig" som man brukar kalla det? Jag har ju själv upplevt mobbning. Elaka kommentarer som jag aldrig glömmer. Så jag tål helt enkelt inte sånt där! Bra Janne Josefsson att du inte hängde på! Till slut kom Pär Johansson och berättade om sitt arbete med förståndshandikappade på Glada Hudik-teatern. Han behövde bara tala en minut så var stämningen i studion helt förändrad. Det blev varmt!

Lycka är en frökatalog

Åh, att få en frökatalog i sin hand. Och sedan drömma och planera. Pricka för; kan direktsås, bör förkultiveras, tål torka etc. Den vill jag ha, och den..... Sedan en tur till plantskolan och flanera längs raderna med påsar. Åh, det finns massor. Hallå förnuft, kom nu fram och hjälp till. Hur många små krukor med skott kan en fönsterbänk rymma? Sans och vett nu! Några påsar blev det. Och det är härligt att drömma gröna drömmar.

Maten är klar!

Lagade en köttgryta på eftermiddagen. Jag gillar att göra långkok och att ha något färdigt att ta fram när det är dags för middag. Skulle aldrig laga sufflé, det är inte bra för nerverna. Nåväl, denna gryta är så enkel att laga så jag delar med mig av receptet:
Köttgryta med tomat och rotfrukter
ca 500 g nötkött, t ex högrev eller grytbitar (högrev är billigare)
400-500 g krossade tomater
2 dl vatten
1-2 vitlöksklyftor
1 buljongtärning
1/2-1 tsk salt
1 kryddmått svartpeppar
några morötter och palsternackor efter behag
små hela lökar, steklök eller pärllök
1 msk tomatpuré
1 tsk timjan

Koka tomater, vatten, vitlök och buljongtärning i ca 5 min utan lock. Tillsätt salt o svartpeppar och lägg i köttet utan att bryna det direkt i grytan. Koka ca 1 tim tills köttet är mört. Lägg i löken (hel) och rotfrukterna skurna i bitar + tomatpuré och timjan. Koka tills grönsakerna är mjuka.

Så skönt att slippa bryna köttet. Jag tycker illa om stekos och fettstänk. Det har jag väl efter mamma som täckte golvet framför spisen med tidningar och satte på sig en stekmössa när hon stekte köttbullar.

Den här grytan kan med fördel ätas med ugnsstekta potatisklyftor och en klick bearnaisesås till är inte fel.

Längtar till landet

Så här ser det ut nu, men i min fantasi sitter jag på trappan, i solvärmen mmm...

Ett myrsteg bakåt

Besökte min gamla arbetsplats idag för att lämna tillbaka mobiltelefon och passérbricka m m samt hämta lite grejer som har legat kvar under min sjukskrivning. Är ju tjänstledíg ett halvår framåt. Det var trevligt att träffa arbetskamraterna så jag stannade en bra stund. Två och en halv timme blev det nog. Nu på eftermiddagen har jag varit jättetrött, haft hjärtklappning och allmänt orolig till mods. Var väl spänd inför och under besöket på jobbet förstås. Sedan tog spänningen ut sin rätt. Kanske kroppen har minnen som vaknar och säger ifrån att "där ska du inte vara". Trots att jag vet att man fungerar såhär när man drabbas av utmattningssyndrom, att det blir bakslag, så har jag svårt att acceptera det. Jag är så trött på att vara trött!

Trött

"Ett väl utfört arbete är den grund som samhället vilar på" har jag för mig att Karl-Bertil Jonsson säger. Idag har jag gjort mina första timmar på nytt jobb. Hoppas chefen tyckte att arbetet var väl utfört. Jag är i alla fall trött, den saken är klar. Men nu väntar Top Model 15 på trean kl åtta och Spårlöst på fyran klockan nio. Det blir en trevlig avkoppling. Efter ett par kapitel ur Kerstin Ekmans Vargskinnet så är det natti, natti.

Inspirerad av svärdottern

Inspirerad av Saris, tänker jag börja blogga. Tro det eller ej! Efter att hjälpligt ha lärt mig funktionerna på min nya mobiltelefon så ville jag borra mig djupare ner i teknikens underbara värld. Och lyckades skapa bloggen alldeles av egen kraft. (Bengt fick dock hjälpa till med mobilen.)

Tog oss själva i kragen idag och gick på bio. När var vi på bio senast? Det är bara lathet och min klaustrofobi som lätt bryter ut i biosalonger, som hållit oss därifrån. Vi såg Svinalängorna, som var mycket bra, tyckte vi båda. Inte muntert precis, men jag gillar ju socialrealistiska skildringar och det får man ju sitt lystmäte av i denna film.

I morgon börjar första dagen på mitt nya liv...